Richard Strauss (1864–1949) föddes i München samma år som kung Ludwig II av Bayern – Richard Wagners beskyddare – besteg tronen. Strauss växte upp i ett hem som präglades av faderns, hornisten Franz Strauss, förkärlek för de klassiska mästarna och avsky för Wagner. På hovoperan i München, där fadern spelade i orkestern, lärde Strauss känna en bred operarepertoar. Han fick efter studentexamen faderns motvilliga tillstånd att resa till festspelen i Bayreuth. Där spelade f.ö. hans far hornsolot vid uruppförandet av Siegfried 1876.

Trots den unge Strauss bristande erfarenhet kallade Hans von Bülow honom 1885 till Meiningen som assisterande dirigent. Det var en så lärorik skola att han året därpå kunde acceptera ett erbjudande om att bli tredje kapellmästare vid hovoperan i München. I Meiningen hade han lärt sig uppskatta Wagner och Liszt, samtidigt som han hade skaffat sig grundliga insikter om teatern och dess verkningsmedel. Det fick en stor betydelse för den blivande operakompositören. Efter tre år som operadirigent i München blev han sommaren 1889 assistent i Bayreuth och fortsatte därefter till operan i Weimar, där han f.ö. dirigerade uruppförandet av Humperdincks Hans och Greta. 1894 återvände Strauss till hovoperan i München, där han snabbt etablerade sig som en framstående Mozart- och Wagnerdirigent. Fyra år senare blev han förste kapellmästare vid hovoperan i Berlin.

Efter första världskriget flyttade han till Wien, där han verkade som dirigent och meddirektör för Wienoperan. Efter samarbetssvårigheter och en schism med operachefen Franz Schalk lämnade han Wien 1924 och bosatte sig i sin villa i Garmisch. Strauss var en av grundarna av Salzburgfestspelen. Han ansågs under sin livstid som den störste tonsättaren under 1900-talets första hälft. Han hade ett enormt inflytande på musikutvecklingen som pionjär för en expressiv orkesterhantering och harmonik.

Richard Strauss har beskrivits som gemytlig, borgerlig och fridsam. Någon har sagt att han såg ut som en bankdirektör. Han var oerhört sparsam, alltid omsorgsfullt klädd, levde bekvämt och var en pedant. Bäst trivdes han i kretsen av de sina, sin temperamentsfulla hustru, generalsdottern, Pauline de Ahna, som var sopran och en utmärkt interpret av hans romanser, och sonen Franz, som föddes i München.

Strauss träffade österrikaren Hugo von Hofmannsthal (1874–1929) i Berlin år 1900. Hofmannsthal var redan då en framstående poet, författare och dramatiker inom den unga tyskspråkiga parnassen. Han skrev i fin de siècle-anda, det nyromantiska sinnelag av finkänslighet kombinerad med livsleda som rådde vid slutet av 1800-talet. Han nominerades till Nobelpriset fyra gånger, men fick det aldrig. Hofmannsthal skrev libretton till flera av Strauss operor: Elektra, Rosenkavaljeren, Ariadne på Naxos, Die Frau ohne Schatten, Die Ägyptische Helena och Arabella.

Sören Tranberg