Det var bara hos Vadstena-Akademien som jag kände igen mig på scen i den nyskrivna operan Näsflöjten som redaktör Pingberg.

Vi uppmärksammar att det är 150 år sedan Richard Strauss föddes. Vi låter fyra aktiva utövare i operabranschen beskriva sin syn på sitt förhållande till Strauss. För scenografen Lars-Åke Thessman var genomlyssningarna på 1960-talet av Birgit Nilssons kompletta inspelningar av Salome och Elektra avgörande ögonblick. Den vokala kraften framkallade omedelbart starka visuella bilder i hans huvud. Detta var en bidragande orsak till att han senare beslöt sig för att arbeta med teater och scenografi. Nina Stemme förklarar hur hon närmar sig Strauss, vars operor är så organiskt komponerade efter det tyska språket. Hon berättar att det tar rätt lång tid att lära sig rollerna. Snart väntar två nya Straussroller för Stemme, Elektra och Färgarfrun i Die Frau ohne Schatten. Regissören Christof Loy – som Nina Stemme har samarbetat med många gånger – säger att det inte finns något standardrecept på hur man ska sätta upp Richard Strauss. Varje verk är annorlunda, och man måste lyssna in sig i varje skapelse av honom på ett nytt sätt. Gör man det, kan man ur partituret hämta väldigt mycket som rör rollfigurernas psykologi och deras agerande, berättar Loy. Elva sidor om Strauss i det 84-sidiga vårnumret gör att dirigenten Olaf Henzolds bidrag om hur man dirigerar Strauss bara kan läsas på vår hemsida.

Historien om Vadstena-Akademien inleds en sommardag i början av 1960-talet då sångpedagogen Ingrid Maria Rappe av en händelse provade akustiken i Bröllopssalen på Vadstena slott. Detta blev starten till att spela opera i Vadstena. Vadstena-Akademien har under sina 50 år samlat en massa nya sångare och musiker i en av Sveriges minsta städer, långt ifrån storstäderna. Kombinationen av en pedagogisk idé ”learning-by-doing”, nära samarbeten och soppköksmåltiderna över yrkesgränserna, spelplatserna Vadstena slott och Gamla Teatern samt framför allt lust och vilja att göra opera har inneburit att Vadstena-Akademien intagit en rättmätig plats i svenskt operaliv. Dels handlar verksamheten om forskningsarbete genom att belysa en oförtjänt bortglömd operarepertoar, dels om att vara en förnyare med nykomponerade verk. Det sker genom att forska i operaarkiven och beställa nyskrivna verk. opera presenterar repertoarlinjerna som kan skönjas under Akademiens halvsekel långa historia och intervjuar dessutom den nuvarande konstnärlige ledaren och vd:n Nils Spangenberg.

Ingvar von Malmborg ger oss inblickar i verksamheten på Köpenhamnsoperan. Ekonomisk åtstramning har gällt de senaste åren i form av kraftiga nedskärningar och uppsägningar som följd, men nu kan man skönja tecken på bättre tider.

I dag är det kvartalsrapporter, bokslut och varumärkesbyggande som avgör själva konstartens betydelse, medan funktion och egenvärde kommer i andra hand, skriver Claes Wahlin utifrån en utredning om Wermland Opera, som har beställts av Region Värmland och Karlstad kommun. Wermland Opera är en institution som fallit bort lite ur det allmänna medvetandet efter att den förtog sig på Wagners Nibelungens ring våren och sommaren 2011. Utredarna Sture Carlsson, David Karlsson och Lotta Lekvall föreslår åtgärdsprogram för att få snurr på verksamheten. Även jag har läst den digra utredningen och kan konstatera att en av orsakerna till stagnationen ligger hos Wermland Operas chef Ole Wiggo Bang. Han har suttit alldeles för länge på sin tjänst och de stora visionära idéerna har sinat. Dessutom har han gjort sig till både vd, operachef och orkesterchef. Sett i det ljuset är det allvarligt att institutionen numera närmast drivs som ett familjeföretag med medlemmar i hans familj anställda på flera viktiga poster. Detta har inte utredarna tittat närmare på eller kommenterat.

Den utlovade intervjun med den tyske barytonen Christian Gerhaher får i brist på utrymme stå över till sommarnumret.

Sören Tranberg
Chefredaktör och ansvarig utgivare