I somras tog jag ledigt från all operabevakning och lät mina skribenter ta hand om den delen. För min del var det en välbehövlig rekreation som sträckte sig från den 18 maj till den 5 augusti. Mitt längsta operauppehåll som publik/kritiker under 35 år. Fast det blev ändå operarelaterade saker i Italien under en julivecka. Först flyg till Bologna och sedan med hyrbil färd från Genua i Ligurien i väster och till medeltidsstaden Urbino i Marche – som ligger på Unescos världsarvslista – i öster. Tutti Verdi blev det under en dag med besök i hans födelsehus i den lilla byn Le Roncole, privatvisning på Verditeatern och Antonio Barezzi-museet i Busseto samt en guidad tur på lantegendomen Sant´Agata, som Verdi köpte redan 1848. Likaså blev det ett besök på Casa Rossini i Pesaro, Rossinis födelsehus på Via Rossini 34, som numera är museum med många intressanta historiska dokument som man kan ta del av. I städerna Mantua och Parma hade Monteverdi dessutom lämnat många spår efter sig.
I början av augusti började jag om på ny kula med Mitridate och en festkonsert med vår internationellt enastående mezzosopran, Ann Hallenberg, på Drottningholms Slottsteater samt de två Richard Strauss-operorna Elektra i Umeå (se s. 42) och Daphne konsertant på Göteborgsoperan. Operahösten för Stockholmspubliken blir än mer påver än vad som var avsett eftersom huvudstaden drabbades av kraftiga skyfall i slutet av juli, vilket bl.a. ledde till översvämning och fuktskador i Folkoperans salong. Därför måste deras La Traviatauppsättning med inplanerad premiär den 17 september skjutas upp till nästa höst. Kungliga Operan slår upp portarna först den 8 oktober efter en första ombyggnadsetapp med en nyuppsättning av Puccinis Madame Butterfly. Däremot bjuds det opera i konsthallen Artipelag ute på Värmdö, där Händels Xerxes spelas under hela hösten. OPERA träffade initiativtagaren Malena Ernman som också gör titelrollen. Det utlovas mycket teateranknytning i den här uppsättningen i Lars Rudolfssons regi – en produktion som även ska gästspela på barockteatern i Versailles våren 2015.
I numrets debattartikel kommenterar Claes Wahlin Kulturdepartementets första delrapport kring ombyggnaden av Kungliga Operan som kom i början av sommaren. Under rubriken ”Ny opera i Operan” redogörs för vad som i princip redan har meddelats, men här finns formuleringar och en målbeskrivning som väcker en viss oro. Kostnadernas fördelning mellan renovering och ombyggnad framgår inte av delrapporten, men säkert behövs hälften av de två miljarder som Kulturdepartementet redan har skjutit till enbart för renoveringen.
Ett annat operahus som är i klart behov av en ansiktslyftning är Opéra de Nice. Även om det inte har skett mycket rent interiört på Niceoperan har man under de senaste åren fått förstärkning rent konstnärligt. Vår medarbetare Louise Fauvelle träffade den nye konstnärlige ledaren och regissören, fransmannen Marc Adam. Han har fått renommé i europeiskt operaliv efter att ha varit chef för operahusen i Lübeck och Bern. Adam ses redan som en stor tillgång för Opéra de Nice synnerhet och för stadens kulturliv i allmänhet.
Nu är det dags att bestämma vem som ska får vårt Operapris 2014. Det är som vanligt ni prenumeranter och läsare som avgör utgången. Priset kommer att delas ut för tjugoåttonde gången. Det stöds av AB Volvo sedan 1996. Vi har den här gången vaskat fram fyra kandidater: tre tenorer och en sopran. Omröstningen gäller konstnärliga bedrifter som har utförts under säsongen 2013–14. Rösta senast den 23 oktober.
En god start på scenhösten önskar
Sören Tranberg
Chefredaktör och ansvarig utgivare
