Om återupptäckta Gluckoperor berättar Gabriele Buschmeier detta jubileumsår.

Christoph Willibald Gluck (1714–87) var en av sin tids främsta operakompositörer. Han hyllades överallt där han drog fram och hans konstnärsbana förde honom över hela Europa. Länge sågs han bara som en förnyare av operakonsten, men han efterlämnade faktiskt ett mycket större arv än sina så kallade ”reformoperor”, av vilka särskilt Orfeus och Eurydike, Alceste och Ifigenia i Aulis återfinns i operahusens repertoar även i vår tid.

Faktum är att han komponerade inte mindre än ett 50-tal, främst italienska operor men också franska opéra comiques, många baletter och en rad instrumentalverk. Gluck var en hängiven teaterman; hans passion var opera och balett. Hans stora kvarlåtenskap kom att på ett avgörande sätt förändra framtida operakonst och hans skapande har inspirerat storheter som Wolfgang Amadeus Mozart, Carl Maria von Weber och Richard Wagner.

Den i Böhmen uppväxte kompositören väckte stor uppmärksamhet 1741, då han som 27-åring trädde fram som musikdramatiker på Operan i Milano. Efter det mycket framgångsrika uruppförandet detta år av hans första italienska opera, opera serian Artaserse, följde de närmaste fyra åren beställningar på ytterligare sju operor för teatrarna i Venedig, Crema, Turin och Milano.
Till sex av dessa skrev den redan då berömde diktaren och librettisten Pietro Metastasio texterna. Han var anställd poet vid Karl vi:s kejsarhov i Wien och är den genom tiderna mest tonsatte librettisten. Metastasios texter var speciellt lämpliga för ett visst slags musik, för ytterst virtuosa sångare och inte minst kastrater.

Efter sin vistelse i norra Italien drog den reslystne Gluck vidare. Framgångarna i Italien hjälpte honom att få två nya kompositionsuppdrag i London. Han flyttade dit och hösten 1745 började han sitt arbete på Haymarket Theatre. Där lärde han känna kollegan Georg Friedrich Händel.

GLUCKS VANDRINGSÅR
Efter sejouren i London började en rad vandringsår för Gluck. Han lierade sig med privata operatrupper, som leddes av bröderna Pietro och Angelo Mingotti och Giovanni Battista Locatelli, vilka förde honom till Dresden, Hamburg, Köpenhamn och Prag. Gluck kände sig som en handelsresande i opera. Fördelen med hans många resor var att han kunde knyta nya kontakter och vartefter skaffa sig ett stigande anseende.

Läs mer i OPERA 3/2014