Nationalteatern i Belgrad ligger precis mitt i centrum. Ett landmärke som alla stadsbor navigerar utifrån: vi träffas vid Nationalteatern. Gågatorna med alla klädesaffärer ligger på andra sidan Republikens torg, liksom Kulturhuset och massor av busshållplatser. Den symboliska betydelsen av Nationalteatern ska inte underskattas.

Byggnaden öppnades 1869 – medan furstendömet Serbien bröt sig loss från det turkisk-ottomanska riket för att bli en egen nation. Att bygga ett klassiskt teaterhus var en självständighetsmarkering och härinne antogs Serbiens första konstitution 1888. Gränserna i denna region har förändrats många gånger genom historien och förhållandena är, förstås, lite komplicerade. Men det går att följa med. Belgrads Nationalteater ska inte förväxlas med Serbiska Nationalteatern i Novi Sad, landets andra stad med 250 000 invånare. När denna historia börjar var Novi Sad en serbisktalande stad i kejsardömet Österrike-Ungern. Deras teater gjorde gästframträdanden i Belgrad och där blev furst Michael mycket förtjust, inte bara i uppsättningarna utan också i scenkonsten som sådan. Fursten inbjöd den konstnärlige ledaren Jovan Dordevic att grunda en likadan institution i Belgrad, vilket han och halva ensemblen nappade på. Arkitekten Aleksandar Bugarski, som ritade många andra byggnader i den blivande huvudstaden, fick i uppdrag att skapa en tidstypisk fastighet i nyrenässansstil. De ljusa fasaderna har tydliga drag av La Scala i Milano.

Läs intervju med Dejan Savic, chef för Nationalteatern i Belgrad i nummer 4, 2013 av Tidskriften Opera.