Tidskriften OPERA utkommer här i ny grafisk form och design. Detta förändringsarbete har pågått parallellt med vår tidskriftsproduktion sedan våren 2014. Nu eftersträvar vi större aktualitet, fler förhandsreportage men också fortsatt fördjupning kring konstformen opera.

OPERAs föregångare MusikDramatik (MD) startade redan i slutet av 1970-talet och bytte namn till Tidskriften OPERA hösten 2002. OPERA har etablerat sig som en av landets ledande kulturtidskrifter. Ingen annan tidskrift täcker in motsvarande område. Vi är fortfarande Nordens enda renodlade operatidskrift.

Målet med vår förändring är att stärka operakonstens och Tidskriften OPERAs roll i det svenska kulturlivet, i synnerhet bland de operaintresserade och i branschen. Attrahera ännu fler läsare, prenumeranter och annonsörer. Hos oss hittar du aktualitet och historia, men även bredd, fördjupning och djuplodade teman, något som du endast undantagsvis finner i dagspressen numera. Detta möjliggörs inte minst av en mängd initierade medarbetare och skribenter.

Sedan 2002 samarbetar vi med Falck & Co som ger tidskriften dess grafiska form och uttryck. Det är ett arbete som fördjupats under mitt redaktörskap sedan sommaren 2003. Ett stort tack måste framföras till Falck & Co:s vd Christian Falck, projektledaren Camilla Donar, formgivaren Helén Kvarnlöf, min art director Annki Andersson, som med kollegan Svante Heiding tagit fram profilen för ”nya OPERA”.

Men mitt i förändringsarbetet strax före jul såg läget nattsvart ut när riksdagens kulturutskott ville dra ner produktionsstödet för landets kulturtidskrifter från 19 miljoner till fyra. En minskning med 79%. Men kraftfulla protester i sociala medier – ett upprop på Facebook med nästan 18 000 namnunderskrifter –, debattartiklar i pressen och en massiv uppslutning vid ett protestmöte på Mynttorget den 17 december tog skruv hos kulturutskottets borgerliga majoritet. Förslaget drogs tack och lov tillbaka.

Jag kan bara konstatera att ett politikens B-lag, i varje fall inom borgerligheten, sitter i kulturutskottet efter senaste valet. Flera av ledamöterna har aldrig sysslat med kulturfrågor.

Det känns som en pott politiker som har blivit över likt de skolelever med dåligt bollsinne som alltid väljs ut sist när det ska spelas brännboll. Det gäller i hög grad kulturutskottets ordförande Per Bill (M), som tidigare satt i konstitutionsutskottet och skötte frågor han var insatt i. Hans kraftfullaste argument för att dra ner produktionsstödet: ”Vi ska inte finansiera vuxna intellektuellas läsvanor.” Tala om kunskapsförakt! Ett pluralistiskt samhälle kräver mångfald och yttrandefrihet. I grunden är detta en demokratifråga, något som en del politiker tycks ha glömt.

SÖREN TRANBERG
Chefredaktör och ansvarig utgivare