Operan i sydfranska Nice har genomgått flera förändringar sedan träteatern byggdes på 1700-talet. I dag är interiören i behov av en ansiktslyftning men artistiskt drar en frisk fläkt genom huset. OPERA har gått på rundvandring och träffat den nye konstnärlige ledaren Marc Adam, som vill se operor som säger något om världen av i dag.

Ut ur en port med märkningen ”Entrée des artistes” kommer en högrest man i mjukisbyxor och t-shirt. När han promenerar gatan fram, i riktning mot stadskärnan, trummar han muntert med fingertopparna på motorcyklarna som står parkerade längs den smala trottoaren. Förbi honom i motsatt riktning passerar par och familjer iklädda strandkläder, kånkandes på handdukar, parasoller och uppblåsbara badattiraljer.

Det är en solig förmiddag i den sydfranska semesterstaden Nice. Operahuset – Opéra Nice Côte d’Azur – smälter vackert in i stadsbilden med sin vita stenfasad, sina höga sekelskiftesfönster och ljusblå fönsterluckor. Norra sidan vetter mot gamla stan. Den andra mot Promenade des Anglais – strandpromenaden och det azurblå Medelhavet. Så här mitt i sommaren flockas turisterna på den vita stranden. Inne i operahuset är det lugnare. Under sommarmånaderna är det paus för både opera och balett. Christian Vacher, som ansvarar för biljettförsäljningen till grupper och föreningar, tar emot mig i artistentrén för att visa runt i huset. Han berättar att han har arbetat på operan i 23 år.

– Just nu håller vi på att montera ner allt för genomgång och rengöring inför hösten, säger han.

På scenen jobbar några män med att ta ner lampor, stänger och vajrar från taket. Framför dem breder den välvda salongen ut sig. Det är en kopia av den berömda Teatro alla Scala i Milano – fast mindre. I taket hänger, likt i Italien, en ljuskrona med 390 glas och på parketten står de röda sammetsklädda sätena med de guldfärgade logerna i bakgrunden. Tittar man närmare ser man dock att teatern är sliten. På vissa stolar har sömmarna spruckit och tyget repats. I guldutsmyckningarna och takmålningen syns fläckar av avflagnad färg. Vacher pekar och får ett bekymrat ansiktsuttryck.

– Här inne behövs en ansiktslyftning. Nästan inget har gjorts på hundra år. Vi skulle vilja byta ut stolarna till bredare varianter. Det skulle betyda att det blev färre sittplatser, men bekvämare. Även taket är slitet och träet behöver målas med nya guldblad, säger han.

EN ANSIKTSLYFTNING BEHÖVS!
Operan i Nice uppfördes 1776 och var då en enklare teater byggd helt i trä. Den kom senare att köpas av staden Nice som rev den gamla och reste en ny på samma plats. 1881 drabbades huset av tände eld på teatern som totalförstördes. Det var stadsarkitekten i Nice, François Aune, som stod bakom utseendet av dagens opera som invigdes 1885 med Verdis Aida. Att interiören i dag är sliten är inte husets enda problem: i anslutning till scenen finns ingen plats att förvara dekor och rekvisita. Repetitioner och tillverkningen av allt från kostymer till dekorer äger rum i La Diacosmie – en byggnad 15 minuter med bil från operan. Varje gång som en balett har spelats och dekoren ska bytas ut till en operaföreställning måste allt monteras ner och transporteras bort i lastbilar för att nästa gång flyttas tillbaka igen.

Läs hela artikeln i OPERA 4/14