Att Malmö skulle få ett eget operahus var långtifrån självklart. Malmö Opera uppstod mitt under 1990-talets djupaste lågkonjunktur, samtidigt som Stockholm förlorade flera av sina mellanstora teatrar och all scenkonst hade allvarliga andningsproblem.

Operahuset ligger i den byggnad som tidigare rymde Malmö Stadsteater. Fastigheten ritades av tre kända arkitekter – Sigurd Lewerentz, David Helldén och Erik Lallerstedt – och hade sin första premiär 1944. En funktionalistisk konstruktion som i hög grad är ett barn av sin tid, folkteaterns genombrott. Detta var då Europas mest moderna scenkonstbyggnad.

Men problemen för musikteater, talteater och dans hade blivit många. Underskotten växte sig skyhöga och inget blev bättre av att några Malmöpolitiker ohejdat blandade sig i detaljerna. Något måste hända. Lägga ner eller rekonstruera, det var frågan. På Fårö satt Ingmar Bergman, som varit regissör och konstnärlig ledare för den dramatiska ensemblen på Malmö Stadsteater 1952–59, och drog i alla viktiga trådar han kunde.

– Debatten i kommunfullmäktige direktsändes i radio och pågick i fyra timmar, berättar Bengt Hall, operachef och konstnärligt ansvarig. Vi satt klistrade vid apparaten och följde vartenda inlägg. Det var skakigt och oroligt – men alltihop slutade ju bra.

– Konsten måste ha möjlighet att utvecklas på sina egna villkor, poängterade Johan Bengt-Påhlsson bestämt. Han var kommunalråd för kulturroteln, tidigare journalist.

Resultatet blev en stor rockad. Malmö Opera fick överta teaterhuset. Medan Malmö Stadsteater flyttade in på Hippodromen, allmänt kallad Hipp, en cirkusbyggnad i centrum som totalrenoverades för ändamålet. Skånes Dansteater – modellerad efter välkända Nederlands Dans Theater – fick senare en lokal i Dockan i gamla varvsområdet. De tre kulturbolagen ingår i Region Skånes koncern, plus MSO, Malmö Symfoniorkester. Regionen äger 90 procent av aktierna medan den sista tiondelen ägs av Malmö stad. Operans finansiering sker enligt samma fördelning – plus anslag från Statens kulturråd.

Läs hela artikeln i OPERA 4/14.