Idén till att spela Xerxes fick Malena när hon sjöng titelrollen på Theater an der Wien med den franske barockdirigenten Jean-Christophe Spinosi. Wienuppsättningen var från början mer avsedd som ett experiment, men den blev lite oväntat en stor kritikersuccé.

– Det gav mig självförtroende och råg i ryggen att försöka göra detta i Stockholm, säger Malena Ernman. Jean-Christophe Spinosi är en enfant terrible – liksom jag – som vill tänja på gränserna. Vi spånade ihop och jag lyckades få arrangören Blixten & Co att nappa
på idén. Det är första gången ett produktionsbolag producerar opera på den här nivån. Därefter kom regissören Lars Rudolfsson in i projektet. Vi har arbetat tillsammans i två år. Sist kom Artipelag med – vi hade alla medverkande kontrakterade men ingen lokal. Det var lite läskigt.  Det är många parametrar som ska stämma för att få ihop allt.

Vilken är din roll? Förutom att du sjunger titelrollen …
– Det här sättet att producera opera på är inte bara nytt i Sverige utan världsunikt. Vi vill spela en barockopera med mycket teateranknytning. Mer som Shakespeareteater med klara ytterligheter av sorg och glädje än som en ren opera. Tanken är att göra musikteater utan att musiken eller teatern måste komma i första hand – båda måste ha exakt samma värde. Och här kommer Lars Rudolfsson in i bilden. Han är i första hand teaterregissör – hans hemmascen är ju Orionteatern – även om han satt up opera tidigare. Vi har mycket bra sångare och de erfarna barockmusikerna i Ensemble Matheus, vars konstnärlige ledare är Spinosi. Mycket viktig blir direktkontakten mellan musikerna/sångarna och publiken. Här kommer Loa Falkman (Elviro, Händels enda komiska roll, red. anm.) att vara en länk mellan publiken och agerandet. Min man, Svante Thunberg, är producent, vilket gör att jag enbart kan koncentrera mig på det musikaliska och sceniska.

Läs hela artikeln i OPERA 4/2014