Milanos berömda operahus Teatro alla Scala är ett av världens främsta. Sedan 1778 har verk av bland andra Rossini, Bellini, Donizetti och Verdi intagit scenen. OPERA fick en exklusiv rundtur på operan inför premiären på vårens mastodontuppsättning – Berlioz Trojanerna.
Det är en mulen och ljummen aprilmorgon i Milano. För en novis som ska besöka Teatro alla Scala för första gången är det inte helt lätt att veta vart man ska gå. Ståendes ute på Piazza della Scala är det knappt att du lägger märke till världens kanske mest kända operahus. I jämförelse med den gotiska Duomo-katedralen och praktfulla 1800-talsgallerian Vittorio Emanuele ii, som ligger ett stenkast därifrån, framstår La Scalas nyklassicistiska stenfasad som anspråkslös och nästan lite tråkig.
Är det där allt? undrar jag besviken.
Men det finns en logisk förklaring. När operahuset uppfördes i slutet på 1700-talet stod byggnaderna tätare än de gör i dag, något torg fanns över huvud taget inte och därmed heller ingen anledning till ett pråligt yttre.
– Arkitekten Giuseppe Piermarini ville skapa ett överraskningsmoment. Fasaden skulle vara modest just för att intrycket av salongen skulle bli så mycket mer grandiost, säger Francine Garino, guide på La Scala sedan flera år tillbaka.
Hon tar emot mig i personalentrén där det råder ett brus av engelska blandat med italienska när artister och scenarbetare strömmar in. Det är en hektisk tid. Om ett par dagar, den 8 april, är det premiär för mastodontoperan Trojanerna av Hector Berlioz. Uppsättningen är en samproduktion mellan Royal Opera House i London, San Francisco Opera och Wiener Staatsoper.
– Det är en av de viktigaste uppsättningarna som vi har haft på La Scala. Den är lång, kräver många bra solister och är svår att genomföra, säger Francine Garino när vi går genom en korridor för att nå husets hjärta.
SPATIÖS SALONG
Hon öppnar en dörr och vi kommer in i en välvd, spatiös salong.
– Piermarinis överraskning. Ovanför parketten breder de fem raderna med loger ut sig. Takkronan, med sina 383 lampor, skänker ett mjukt sken som får de röda tygerna och gyllene trädetaljerna att dovt blänka.
– Tre kilometer tyg har använts för att klä om hela salongen, säger min guide och far ut med armen mot parkettens rader av stolar i röd sammet.
Detta är bara ett utdrag ur tidskriften. För att läsa hela, starta en prenumeration genom att klicka på knappen nedan. Om du redan har en prenumeration kan du gå till vårt 