Den splitternya operan i Florens invigdes formellt den 10 maj i år. Evenemanget var storskaligt, Zubin Mehta dirigerade och den italienske presidenten och premiärministern var närvarande. Inte särskilt märkligt: Florens är operans födelsestad. Här ägde den allra första operaföreställningen rum när Euridice spelades den 6 oktober 1600 i Palazzo Pitti under ett kungligt bröllop.

Den nya operan är en grandios hästskoteater i ljust trä med 1 800 platser, geometriskt uppbyggd, ritad av den italienske arkitekten Paolo Desideri. Scenen är topputrustad, orkesterdiket kan placeras på tre olika nivåer och scenrummet har en skolådeform för akustikens skull. Mycket energi och planering har använts för att få akustiken perfekt och överallt berömmer man ljudkvalitén, som planerats av tyska Müller BBM och anses vara i europeisk toppklass. Ett annat av Paolo Desideris projekt är en opera- och balettbyggnad i Kazakstan, invigd 2013.

Ännu är bara huvudscenen, repetitionsutrymmena och byggnadens front klara; på baksidan ligger bråte och ställningar. Enligt generalplanen ska fastigheten kompletteras med ett auditorium på 1000 platser och en utomhusscen på taket med 2200 platser. Totalt ska operan i Florens under en kväll kunna ta emot 5 000 åskådare. Piazza Vittorio Gui framför fastigheten är promenadvänlig och en av de största i landet.

EN 20-ÅRIG DEBATT OM ETT NYTT OPERAHUS
Florentinarna är djupt konservativa vad gäller stadsplanering och att bygga en ny opera i en historisk stad som Florens är inte lätt. Men efter tjugo års debatt och sju års byggprocess har fastigheten till slut tagits i bruk. Tomten ligger tre kilometer från Davidsstatyn och var tidigare uppställningsplats för järnvägsvagnar. Grannfastigheten är en nerlagd stationsbyggnad, dold bakom planterade träd.

Italiens nuvarande premiärminister Matteo Renzi är född i Florens och tidigare stadens borgmästare. Inför firandet av Italiens 150-årsjubileum som nation övertalade han staten, kommunen och regionen Toscana att satsa pengar på ett nytt operahus, med argumentet att Florens en gång varit landets huvudstad och att firandet borde ske där. Trots Italiens svindlande statsskuld kunde projektet fortsätta och en smyginvigning skedde i december 2011.

Matteo Renzi räddade också verksamheten. Förra våren hade Teatro Comunale, Florens gamla operahus, en skuld på 325 miljoner kronor. Skulden hade ackumulerats under femton år men dolts i bokföringen. För det ändamålet skapade parlamentet i Rom en lag kallad Legge Bras och la 700 miljoner kronor i en fond som operahusen kunde låna ifrån, med avbetalning på 30 år. Åtta operahus nappade på anbudet, däribland Florens.

– I annat fall hade vi tvingats i konkurs, säger Alberto Triola, konstnärlig ledare för Maggio Musicale Fiorentino. Namnet rymmer inte bara den berömda musikfestivalen på senvåren i Florens, utan också den organisation som driver operaverksamheten.

– Villkoren var att vi antog en mycket strikt affärsplan, fortsätter Alberto Triola, född 1965 och verksam i arton år på La Scala i Milano i olika befattningar. Vi var tvungna att skära kostnader, ta bort 55 tjänster och sänka löner, samt investera i en ny webbplats med nätförsäljning av biljetter. Från 2016 ska vi ge 112 föreställningar om året, en ökning med runt 15 procent.

Läs hela artikeln, prenumerera på OPERA