Du har gjort scenografi till fyra av Richard Strauss operor. Hur skulle du beskriva ditt förhållande till hans musik och hans sceniska verk?
– Mitt förhållande till Richard Strauss operor är passionerat sedan länge. Första gången jag överhuvudtaget konfronterades med en opera av honom var i mitten av 1960-talet, långt innan jag bestämde mig för att bli scenograf. Sveriges Television visade vad jag tror var en komprimerad version av Birgit Nilssons första Elektra på Stockholmsoperan. Upplevelsen var oförglömlig och ett par år senare gick jag till Göteborgs största skivaffär Waidele och köpte Georg Soltis kompletta inspelningar av just Elektra och Salome, båda med Nilsson i titelrollerna. När jag stängde in mig på mitt rum och lyssnade på denna fullkomligt sönderslitande musik och vokala kraft, framkallade den omedelbart starka visuella bilder i mitt huvud. Jag tror att det bestämt var en bidragande orsak till att jag senare beslöt mig för att arbeta med teater och scenografi.

– Strauss musik har en stark dramatisk teatralitet i sitt tonspråk och Soltis inspelningar förstärkte dessutom den egenskapen genom akustiska ekon och andra ljudeffekter, framför allt i Elektrainspelningen. Detta var i ordets bästa mening musikteater! Det är intressant att det just skulle bli Elektra som senare skulle bli min första scenografi till en Straussopera.

När såg du din första Straussopera på scen?

– Jag bodde och studerade i Göteborg, så det dröjde ända till 1972 innan jag fick chans att se min första Elektra sceniskt.

Läs mer i OPERA 2/2014